Vi går i den för Markus enorma korridoren som löper mellan A-F. Vi testar att få komma in i ett vilrum som finns angett på su.se, i C-huset i Södra huset. Den här gången är det lättare. Vi hittar till anvisat rum och möts som förväntat av en låst dörr på vilken ett laminerat A4 hänvisar oss till infocenter utanför biblioteket för tillträde. Vi ber om att få komma in i och en man från disken leder oss med, även för Markus, raska steg till ett annat vilrum som ligger närmare. Han undrar hur länge vi behöver det. Vi ber om ungefär 15 minuter.
Både rummet och rutinerna är enligt Johanna bättre idag, men lämnar fortfarande mycket att önska. Jag häpnar över hur spartanskt det är. En låg, tunn säng, ett sängbord, en grön fleecefilt från Ikea, en gulnad kudde, en fåtölj och en, för rummet, nästan absurd reklamplansch för Stockholm, är det som pryder det i övrigt sterila rummet. Markus undersöker effektivt allt som rummet har att erbjuda, och efter ett par minuter är han och vi klara och tar vi oss vidare.
Johanna anser, förutom att rummens standard borde höjas, att tillgängligheten till dessa borde ökas för föräldrar.
– Personer med särskilda behov kan ansöka om nyckelkort till resursrum, varför kan inte föräldrar få göra samma sak?
Vi fortsätter att undersöka Frescatis tillgänglighet. Södra huset ger Markus nästa lika stor rörelsefrihet som utomhus. Men ganska snart saknar han snön igen. Vi skyndar förbi de restauranger som finns för att se om barnstolar erbjuds. Alla utom Stories kan förse oss med stolar men de är för små för en treåring. Fazer i Allhuset har dock ett större urval med ett par olika höjder.