Kids på campus

FOTO: Felix Lidéri

#studietid följer med Johanna, en 22-årig juriststudent vid Stockholms universitet, och hennes treåriga son Markus som hon har varannan vecka under en förmiddag. Vi vill undersöka de praktiska möjligheter SU ger till studenter som ibland behöver ta med sina barn till campus, både när det gäller insatser för deras studier och praktiska lösningar på campus.

FOTO: Felix Lidéri

Vi tar en tur från Studenthusets lugna korridorer, bakvägen upp för de snöbelagda betongtrapporna, upp mot södra husen. Vinterns första snö har fallit och vi får skynda för att hålla jämna steg med Markus som exalterad undviker de plogade delarna så gott han kan. Vi håller oss framförallt i Frescatis södra delar, då det är dit föräldrar oftast hänvisas av su.se.

Universitetet har som uppgift att verka för en breddad rekrytering och göra studier möjligt för alla grupper i samhället. Detta innefattar bland annat att underlätta att kombinera studier med föräldraskap. De bör till exempel inför kursstart ges information om möjligheten att få förtur till att välja grupp inför grupparbeten och seminarier för att på så sätt kunna lägga sitt livspussel med lämna på förskola, studera, och hämta barn. Enligt Johanna är detta något som hennes institution Juridicum, med endast ett undantag, inte gjort under hennes fem terminer och mängder av delkurser.

– Jag måste ofta själv påtala min rätt innan en kurs för att få förturen att välja grupp för grupparbeten inför kursstart. Men sen har detta nästan aldrig spelat någon roll. För efter att jag valt grupp hinner man ändra schemat, och då blir ju förturen verkningslös.

Johanna försöker så långt det går att inte ta med sig sonen till campus. Och de gånger omständigheter kräver att sonen följer med har hon inte känt sig lika välkommen.

– Han har alltid fått följa med in i hittills och jag ser alltid till att fråga om det okej innan föreläsningen. Då kan de säga: ”Det är okej så länge han är tyst” eller ”det går bra om det andra tycker det”.

På SU:s hemsida skriver universitetet att det inte finns något "regelverk/policy om möjlighet/ingen möjlighet att ta med sig barn vid undervisning. Generellt kan sägas att de som får delta i undervisning endast är registrerade studenter. Men om institutionen och medstudenter anser att det går bra, bör barn kunna tas med vid enstaka tillfällen om särskilda skäl föreligger." Man lägger med andra ord ansvaret för en förälders deltagande i undervisning, om barnet av någon anledning måste följa med, i händerna på föreläsare och medstudenter.

På Barn- och ungdomsvetenskapliga institutionen förtydligades reglerna för barns närvaro vid undervisningssituationer i somras. Där skriver man "Varje undervisningssituation är avsedd och organiserad endast för de studenter som är antagna till kursen. Undervisningens krav på studenters fulla uppmärksamhet och medverkan gör att medföljande barn är olämpligt. Det råder alltså ingen rättighet för studenter att ta med barn till en undervisningssituation."

FOTO: Felix Lidéri

Även tentaskrivning kan ställa till problem för föräldrar. Även om man nu, som #studietid rapporterat om tidigare, har ändrat sina “regler för utbildning och examination på grundnivå och avancerad nivå” och nu slår fast att paus för amning vid tentamen som överstiger tre timmar bör tillåtas, så förläggs tentorna ofta sent på eftermiddagar och under helger. Enligt SU så ska tentamen i normalfallet vara förlagda till vardagar mellan 8.00 och 17.00. Men Johanna har flera gånger behövt skriva tentor utanför dessa tider, då sonens förskola har stängt.

– Det är inte heller ovanligt att tentorna är fram till 18 eller 20 eller på helgerna. Då måste man få hjälp med barnpassning.

Enligt Johanna hade många utmaningar som pluggande föräldrar ställs inför kunnat hanteras mycket enklare om det fanns en lokal med barntillsyn där man kunde lämna barn för några timmar under sin föreläsning eller tentamen.

– Det hade inte ens behövts någon som var anställd av SU där. Vi hade kunna driva det som ett kooperativ, föräldrar emellan. Det blir ofta väldigt mycket extraarbete om man ska lämna på förskolan för en föreläsning på två timmar bara. Och är den inte obligatorisk då så är den ofta enklare att inte gå.

– Jag tänker att det snarare hade sparat resurser för universitetet. Man hade inte behövt anpassa sig med att bistå med förtur till gruppindelning i samma utsträckning om föräldrar kunde lämna sitt barn hos någon på campus ett tag.

2008 genomförde SU själva en undersökning av ett intresse av en förskoleliknande inrättning på campus Frescati, för att möta behovet hos föräldrar med barn. Servicen skulle ses som en kompletterande tjänst till när ordinarie barnomsorg var stängd. Av alla respondenter angav 72,6  procent att det hade varit viktigt eller mycket viktigt att universitetet kunde erbjuda barnpassning för att underlätta för studerande med barn. Man jämförde den eventuella verksamheten med de korttidsförskolor som erbjuds av till exempel Ikea och Friskis&Svettis.

SU valde ändå till slut att inte starta en lösning för barnpassning , bland annat på grund av att regeringen samma år avslagit KTH:s ansökan om en liknande inrättning. I studien så menar SU att det regeringsbeslutet möjligen kan ses som en gränsdragning av de krav som ställs på universiteten om ”främjandet av jämställdhet och breddad rekrytering.” Däremot framhölls möjligheterna att lokaler i det då kommande kårhuset kunde till nyttjas till liknande ändåmål.

Den fysiska tillgängligheten för de med småbarn på Frescati lämnar också enligt Johanna mer att önska. Föräldrar med barnvagn tvingas ofta till långa omvägar på jakt efter serpentinvägar, rampingångar och hissar som inte endast får användas av personal.

Universitets hemsida skriver kortfattat om var man kan hitta skötbord, barnstolar och vilrum för amning. Skötrum finns på utvalda toaletter runt om på campus Frescati och Kräftriket medan vilrummen är fördelade på Södra huset och Studenthuset.

För att få tillgång till vilrummen, som också kan användas som amningsrum, ska du, enligt SU:s hemsida, vända dig till info- och servicecentret i respektive byggnad. Detta en tjänst som Johanna inte utnyttjat mer än en gång.

– Jag tänkte utnyttja ett av vilrummen som fanns i C-huset en gång när Markus var yngre. Då var rummet låst och man behövde ringa efter någon som kunde öppna. Det tog ungefär 40 minuter att komma in i rummet som mer liknade en cell än ett vilrum. Så jag gick därifrån direkt.

FOTO: Felix Lidéri

Vi går i den för Markus enorma korridoren som löper mellan A-F. Vi testar att få komma in i ett vilrum som finns angett på su.se, i C-huset i Södra huset. Den här gången är det lättare. Vi hittar till anvisat rum och möts som förväntat av en låst dörr på vilken ett laminerat A4 hänvisar oss till infocenter utanför biblioteket för tillträde. Vi ber om att få komma in i och en man från disken leder oss med, även för Markus, raska steg till ett annat vilrum som ligger närmare. Han undrar hur länge vi behöver det. Vi ber om ungefär 15 minuter.

Både rummet och rutinerna är enligt Johanna bättre idag, men lämnar fortfarande mycket att önska. Jag häpnar över hur spartanskt det är. En låg, tunn säng, ett sängbord, en grön fleecefilt från Ikea, en gulnad kudde, en fåtölj och en, för rummet, nästan absurd reklamplansch för Stockholm, är det som pryder det i övrigt sterila rummet. Markus undersöker effektivt allt som rummet har att erbjuda, och efter ett par minuter är han och vi klara och tar vi oss vidare.

Johanna anser, förutom att rummens standard borde höjas, att tillgängligheten till dessa borde ökas för föräldrar.

– Personer med särskilda behov kan ansöka om nyckelkort till resursrum, varför kan inte föräldrar få göra samma sak?

Vi fortsätter att undersöka Frescatis tillgänglighet. Södra huset ger Markus nästa lika stor rörelsefrihet som utomhus. Men ganska snart saknar han snön igen. Vi skyndar förbi de restauranger som finns för att se om barnstolar erbjuds. Alla utom Stories kan förse oss med stolar men de är för små för en treåring. Fazer i Allhuset har dock ett större urval med ett par olika höjder.

FOTO: Felix Lidéri

Vi rör oss ut till den nyfallna kramsnön igen. Temperaturen har redan vänt och snön är på väg att töa bort för den idag lyckligt ovetande treåringen. Vi stannar till vid den snöbelagda trappavsatsen utanför Allhuset och Markus gör sitt bästa för att, från första avsatsen, försöka täcka sin mamma med snö.

FOTO: Felix Lidéri

Vi går tillbaka till Studenthuset och tvingas springa åt sidan för en anmärkningsvärt våldsamt framrusande plogbil, var förare verkar ytterst ovan med att ta hänsyn till barns närvaro och mer oförutsägbara rörelsemönster. Sen skiljs vi åt. Det är dags för Johanna och Markus att ta bilen hem för att äta lunch.

Johanna och Markus heter egentligen någonting annat.

Felix Lidéri